I år har verkligen den digitala julklappen gjort sitt intåg. Det finns hur många olika varianter som helst på dagböcker, tamagochis, nallebjörnar med spel i magen, pennor med spel etc. Den här branschen har verkligen förändrats det senaste året. Kan man tippa att detta bara är en början? Små barn spelar allt tidigare. Det finns hur stor potential för digitala kombinationer och leksaker som helst. Det är ganska billigt att tillverka, men känns dyrt och det är lätt att ta ut ett bra pris för en sådan leksak uppenbarligen.
Är de här leksakerna bättre eller sämre än vanliga spel? Mer prisvärda än vanliga spel? Eller bara en egen kategori som inte är riktigt jämförbar med andra spel? Jag skulle vilja uppmana alla ni föräldrar som köpt leksaker med digitalt innehåll att skriva recensioner av dem och skicka dem till oss. Vi är sugna på att sätta samman en lista över vilka leksaker med spel – och digitalt innehåll som finns på marknaden – och framförallt vad barnen har tyckt om dem!
I år har vi kunnat se ganska mycket reklam för Funkeys en slags digital värld där man går runt med sin gubbe och gör olika saker. Man köper ett startkit för ca 250 kr med en huvudenhet och två gubbar som sedan ger tillgång till olika saker i en digital värld. Självklart är varje gubbe unik och tilltalade söt på något oförargligt sätt. Mattel har stor vana av att producera den här typen av figurer.
Det är ganska svårt att testa ett sånt här slags socialt spel eftersom man inte vet riktigt hur den fulla utbyggda versionen faktiskt ser ut. Och man har ju inte riktigt lust att köpa ett gäng gubbar till för 70 spänn stycket för att undersöka saken heller.
Funkeys skulle kunna vara ganska bra som ett första socialt spel för att sitta och göra något vi datorn. Men så är det ju alla men… Det är på engelska och inte speciellt lätt att spela om man inte förstår vad som sägs. Man måste också köpa ett antal gubbar för att det ska bli lite roligare. Bara två gubbar känns än så länge mycket begränsande. Spelen som finns är tråkiga och enkla, t o m för min 4 åring.
Diskussionen som man skulle vilja ta är poängen med den här leksaken när det finns så många andra bra spel redan? Kanske är det så att våra spelproducenter och tillverkare av spel idag varken är intresserade av att skapa eller ser någon profit i detta att rikta sina erbjudanden mer åt yngre. Man kan fundera på om de inte måste akta sig, för snart kommer konkurrensen att hårdna om de yngsta spelarna. Och då har de traditionella leksaksfabrikörerna ett klart försprång med okunniga föräldrar, en ointresserad spelbransch och traditioner av att producera tilltalande leksaker med former och färger som barn gillar.
Som vanligt är det konsumenterna som förlorar. De yngre som skulle kunna få spel med bra kvalité får nöja sig med minst lika dyra och tråkiga halvmessyrer till spel. Bara därför att fältet är öppet för leksaksindustrin och ingen är beredd att göra något åt det.
Skicka gärna in era bidrag om leksaker med digitalt innehåll, både positiva och negativa erfarenheter så kan vi börja sprida synpunkter om våra nya hybrider nätet! Skicka till info@goodgame.se
För er föräldrar som är intresserade av att testa spel med era barn, nu finns det en förening för de yngsta spelarna som testar med sina föräldrar – Minigamers! Du blir medlem genom att skriva in alla som ska vara med som medlemmar. Du kontaktar ordföranden Petra på petra@goodgame.se så skickar hon inbjudan till dig!
För er som inte vet så mycket om verksamheten så kan man kort säga att vi skickar spel mot att ni skriver och publicerar på sajten. Spelen tillfaller därefter föreningen. Vi man behålla spel måste man bilda en egen förening med 5 medlemmar mellan 7 – 25 år. Då får man behålla 2/3 av de testade spelen.
God Jul/
Annelie
torsdag 11 december 2008
måndag 29 september 2008
En Solotestares glädje…
Att dagarna igenom behöva stå åt sidan för familjens spelande kan ibland kännas enormt frustrerande. Tänk er att vilja spela men hela tiden så skall barnens och övriga familjens spelglädje tillgodoses och när dagen är slut orkar man inte sätta sig själv en stund för då är man slut av allt som hör den normala vardagen till. Man vill ju även ha den ”rätta” tiden för att spela.. när man är som piggast och som mest alert och det är man inte sent på kvällen.
Så kommer den dagen när man går till brevlådan och yipee.. ett spel som skall testas har kommit. Den glädjen är enorm. Det innebär att man kan sätta sig och spela och har hela kittet för sig själv helt och hållet. Känslan av att kunna säga nej det får ni inte för jag har en deadline att hålla, den är stor. Man får lite av den där maktkänslan och den känns fin då det rör sig om detta.
Till saken hör att jag är en av de udda människor som gillar detta och står för det. Jag är tjej, mamma och har klivit in i de berömda 40 åren, och jag älskar att spela. Dessutom så är ett par av konsolerna mina och bara mina men eftersom jag är mamma så låter jag barnen nyttja dessa då jag inte har ett spel att testa. Att testa spel är en förmån på alla sätt.
Så, nu har jag lovordat spel och speltestande.. och om ni funderat på att testa men tvekat.. tänk igen, det är så kul.
//
Lady Yuna
tisdag 9 september 2008
Att standardisera bort all rädsla
Det säger sig självt. Inte kan man standardisera bort rädslan för att ens barn kanske kan komma i kontakt med ”olämpligt” innehåll på nätet. Likväl försöker ett antal europeiska länder att ta fram en standard för filterprogramvara för barn. Och den europeiska konsumentlobbyn går i bräschen. Ska man skratta eller gråta? Mest gråta känns det som.
Varför ska man inte märka bra produkter för konsumenterna? Jovisst, det ska man men inte på bekostnad av barnens tillgång till nätet. Det som bekymrar en är att föräldrar nu helt och hållet vill skaffa sig 100 % inflytande över barns tillgång på information. Information som kanske är vital för barnet. Tänk dig att en tonåring med HBT bakgrund inte kan söka information fritt på nätet. Han eller hon råkar ha föräldrar som inte samtycker när det gäller val av sexuell läggning. Tänk dig att en ung person inte aktivt får välja någon annan samtalspartner än den inom familjen. Inte ha möjlighet att skaffa sig en annan åsikt än familjens, inte kunna söka och kontrollera fakta som föräldrar presenterar.
Nätet är fullt med bra och mindre bra information. En stor fördel är att barn nu har helt andra möjligheter till kontakt med andra religioner, åsiktstänkande och personer de aldrig annars skulle ha träffat. Det är möjligt att nya kommunikationsmönster också kommer att leda till en mer öppen och förlåtande attityd till andra medmänniskor på jorden. En vacker tanke.
Det känns långt ifrån positivt att engagera sig i ett arbete för att vara en bromskloss i elefantformat. Men vi måste stå upp för barnens rätt till det fria ordet på nätet.
I dagarna har Medierådet och Bris släppt en rapport och barns upplevelser och problem på nätet. Inte ofta är problemen orsakade av vuxna. Läs rapporten – verkligheten överträffar dikten. Där kan man läsa om barnporrsurfande pappor, mammor som fastnat framför nätet, föräldrar som raggar på barn som är i barnens egen ålder. Nätet skapar många tuffa beslut och dilemman. Man älskar sin pappa och mamma. Man vill inte skvallra, göra någon illa. Är det konstigt att barn mår dåligt idag – sånt uselt föredöme deras föräldrar är?
Det är dags att skärpa till tonen mot föräldrarna. Väx upp.
Varför ska man inte märka bra produkter för konsumenterna? Jovisst, det ska man men inte på bekostnad av barnens tillgång till nätet. Det som bekymrar en är att föräldrar nu helt och hållet vill skaffa sig 100 % inflytande över barns tillgång på information. Information som kanske är vital för barnet. Tänk dig att en tonåring med HBT bakgrund inte kan söka information fritt på nätet. Han eller hon råkar ha föräldrar som inte samtycker när det gäller val av sexuell läggning. Tänk dig att en ung person inte aktivt får välja någon annan samtalspartner än den inom familjen. Inte ha möjlighet att skaffa sig en annan åsikt än familjens, inte kunna söka och kontrollera fakta som föräldrar presenterar.
Nätet är fullt med bra och mindre bra information. En stor fördel är att barn nu har helt andra möjligheter till kontakt med andra religioner, åsiktstänkande och personer de aldrig annars skulle ha träffat. Det är möjligt att nya kommunikationsmönster också kommer att leda till en mer öppen och förlåtande attityd till andra medmänniskor på jorden. En vacker tanke.
Det känns långt ifrån positivt att engagera sig i ett arbete för att vara en bromskloss i elefantformat. Men vi måste stå upp för barnens rätt till det fria ordet på nätet.
I dagarna har Medierådet och Bris släppt en rapport och barns upplevelser och problem på nätet. Inte ofta är problemen orsakade av vuxna. Läs rapporten – verkligheten överträffar dikten. Där kan man läsa om barnporrsurfande pappor, mammor som fastnat framför nätet, föräldrar som raggar på barn som är i barnens egen ålder. Nätet skapar många tuffa beslut och dilemman. Man älskar sin pappa och mamma. Man vill inte skvallra, göra någon illa. Är det konstigt att barn mår dåligt idag – sånt uselt föredöme deras föräldrar är?
Det är dags att skärpa till tonen mot föräldrarna. Väx upp.
tisdag 2 september 2008
Småbarn och spel?
Det är ganska många som frågar om små barn och spel. Genom de kontakter och erfarenheter vi har så vet vi att det går att hantera musen från ca 3,5 års ålder, ett halvår uppåt eller neråt. Det är lite tidigare än de lärde vågar stå för.
Men barn visar intresse för datorn betydligt tidigare än så. Så frågan är hur man gör då? Om man t ex har ett större syskon som sitter och spelar, hur gör man för att den lilla tjejen också ska kunna spela? Jag påstår mig inte ha den exakta lösningen men det är helt uppenbart att en pekskärm löser problemen med musen och där sitter det största hindret. Vips, så gick det att klara sig betydligt längre i spelet! Det är kul att titta på ett tag om man är 2,5 år men helst så vill man ju själv peka och trycka!
Det är ganska många barnspel som borde kunna spelas på det här sättet. De har ofta få moment där man måste använda ex tangentbordet. Det finns pekskärmar för 3 - 4 000 kr på marknaden så det är inte helt oöverkomligt om man verkligen vill och är intresserad. På hjälpmedelsinstitutets hi.se sajt finns det en del intressant info också.
Hur liten kan man då vara för att spela konsol, ex en PS2? Om man har spelat på dator tidigare vid ca 3- 3,5 år ålder så känner vi barn som vid 4 kunde lära sig att spela på en PS2 och olika handhållna enheter. Men det kräver lite övning, för även om man kan hantera musen så är det inte helt enkelt att flytta runt sina gubbar i konsolvärlden med ett styrkors eller en spak. Med övning pratar vi om 2- 4 timmar.
Men viktigast är ju som vanligt hur motiverad man är…Det är helt uppenbart roligare att spela Lego Star Wars än Ratchet and Clank. Att det finns ett starkt varumärke och story i grunden fungerar ofta som en stark motivator när det gäller att lösa de mest besvärliga problemen i spelen. Jag har t ex aldrig sett min son lägga ner så mycket energi på något annat än Lego Star Wars. Men så är det ju ett ganska kul spel. Och de är ju så söta de där små legogubbarna. Frispelarläget är ju också en bra feature för spelet. Barnen tycker det är kul att kunna skifta karaktär till utseende och framförallt egenskaper när de ska lösa fysiska hinder och logiska problem.
Det är förvånande få föräldrar som förstår vilken utmaning det faktiskt kan vara att spela. Det är mängder med figurer, rörelser och händelser i en enda mix. Ju fler moment man för in i spelandet desto svårare blir det. Det är beundransvärt att se hur 4 åringarna tacklar det gemensamma problemlösandet. Vilket engagemang! Och vilka spelartalanger de kommer att bli. På kontoret konstaterar vi "De kommer att spöa oss nästa vecka!"
Men barn visar intresse för datorn betydligt tidigare än så. Så frågan är hur man gör då? Om man t ex har ett större syskon som sitter och spelar, hur gör man för att den lilla tjejen också ska kunna spela? Jag påstår mig inte ha den exakta lösningen men det är helt uppenbart att en pekskärm löser problemen med musen och där sitter det största hindret. Vips, så gick det att klara sig betydligt längre i spelet! Det är kul att titta på ett tag om man är 2,5 år men helst så vill man ju själv peka och trycka!
Det är ganska många barnspel som borde kunna spelas på det här sättet. De har ofta få moment där man måste använda ex tangentbordet. Det finns pekskärmar för 3 - 4 000 kr på marknaden så det är inte helt oöverkomligt om man verkligen vill och är intresserad. På hjälpmedelsinstitutets hi.se sajt finns det en del intressant info också.
Hur liten kan man då vara för att spela konsol, ex en PS2? Om man har spelat på dator tidigare vid ca 3- 3,5 år ålder så känner vi barn som vid 4 kunde lära sig att spela på en PS2 och olika handhållna enheter. Men det kräver lite övning, för även om man kan hantera musen så är det inte helt enkelt att flytta runt sina gubbar i konsolvärlden med ett styrkors eller en spak. Med övning pratar vi om 2- 4 timmar.
Men viktigast är ju som vanligt hur motiverad man är…Det är helt uppenbart roligare att spela Lego Star Wars än Ratchet and Clank. Att det finns ett starkt varumärke och story i grunden fungerar ofta som en stark motivator när det gäller att lösa de mest besvärliga problemen i spelen. Jag har t ex aldrig sett min son lägga ner så mycket energi på något annat än Lego Star Wars. Men så är det ju ett ganska kul spel. Och de är ju så söta de där små legogubbarna. Frispelarläget är ju också en bra feature för spelet. Barnen tycker det är kul att kunna skifta karaktär till utseende och framförallt egenskaper när de ska lösa fysiska hinder och logiska problem.
Det är förvånande få föräldrar som förstår vilken utmaning det faktiskt kan vara att spela. Det är mängder med figurer, rörelser och händelser i en enda mix. Ju fler moment man för in i spelandet desto svårare blir det. Det är beundransvärt att se hur 4 åringarna tacklar det gemensamma problemlösandet. Vilket engagemang! Och vilka spelartalanger de kommer att bli. På kontoret konstaterar vi "De kommer att spöa oss nästa vecka!"
måndag 26 maj 2008
Hur var SGA?
Hur var då Swedish Game Awards? Det är ingen retorisk fråga, jag undrar faktiskt. För jag glömde bort att gå. Helt sanslöst. Jag tror min hjärna behöver omformateras.
Martin Sternelius
Martin Sternelius
måndag 19 maj 2008
Gå på Swedish Game Awards!
Jag vill tipsa alla spelintresserade, och egentligen alla som vill ha lite roligt, att gå på Swedish Game Awards på lördag om möjligheten finns. Jag var där förra året och hade jätteroligt. De nominerade spelen var både roliga och innovativa, och spelskaparna var trevliga och hjälpsamma. Vi fick också spela en hel del andra, "vanliga" spel och svenska spelstudion Starbreeze gav oss en förhandstitt på The Darkness som inte hade släppts än. Jag kommer definitivt att pallra mig dit på lördag för att se vad för spännande saker som vankas i år. Bara jag hinner hem till Eurovision Song Contest efteråt... (jajamen, min fruktansvärt skamliga hemlighet är avslöjad)
Ja just det, en sak till, man måste registrera sig för att gå på finalen. Gör det här: http://gameawards.se/
Martin Sternelius
Ja just det, en sak till, man måste registrera sig för att gå på finalen. Gör det här: http://gameawards.se/
Martin Sternelius
måndag 12 maj 2008
Vi har jobbat och lobbat intensivt i snart ett år för att studenterna på lärarutbildningarna ska få lära sig betydligt mer om IT än vad de gör idag. Idag kom det ett ganska ofattbart men härligt besked från skolministern. IT ska t.o.m prioriteras - om man ska tolka det hela rätt. Det känns helt otroligt att någon i detta land skulle kunna lyckas med detta konststycke.
Nu gäller det bara att ro det hela i land. För det är ju inte Leijonborg som kommer att göra jobbet. Man skulle vilja varna för att låta lärarutbildningarna ta hand om ITdelen av utbildningen - de har ju inte lyckats så bra hittills. Och lyssnar man på företrädare för lärarutbildningarna blir man ju närmast mörkrädd. Det är knappt att man vågar gå på några offentliga tillställningar längre - iallafall inte om det handlar om IT och lärarutbildningar.
Jag måste rikta en stor eloge till KK-stiftelsen som jobbat för detta och även under de närmaste åren kommer att stötta utvecklingen på olika sätt. Det finns fler att tacka, listan kan göras lång.
En viktig maktfaktor i sammanhanget är också arbetsgivarna som representeras av rektorer och andra ledare i samhället. Jag ser i kommentarerna hos cs att en hel del menar att riskdagsledamöterna behöver IT utbildas. Ja, liksom många andra delar av vårt offentliga samhälle från myndigheter ner till fritidsgårdarna. Alla länkar i kedjan är viktiga om vi ska kunna ge barn och unga en chans att fortsätta bygga vårt land. För det är ju precis det det handlar om.
Vi kan skatta oss lyckliga i Sverige. Vi ligger inte så bra till i Pisautvärderingen - det ger oss en politisk möjlighet att driva på utvecklingen i skolan. För finnarna är det kört. De har standardiserat och byggt sin skola så att den passar utvärderingen perfekt. Deras utbildning och elever är bäst i världen - men de som förtvivlat kämpar för förändring i den finska skolan kommer att få det tufft - mycket tufft. Vi lider med er.
Vi kommer att skriva mer om det här framöver. Läs artikeln som vi refererat till hos Computer Sweden
http://www.idg.se/2.1085/1.160677
Nu gäller det bara att ro det hela i land. För det är ju inte Leijonborg som kommer att göra jobbet. Man skulle vilja varna för att låta lärarutbildningarna ta hand om ITdelen av utbildningen - de har ju inte lyckats så bra hittills. Och lyssnar man på företrädare för lärarutbildningarna blir man ju närmast mörkrädd. Det är knappt att man vågar gå på några offentliga tillställningar längre - iallafall inte om det handlar om IT och lärarutbildningar.
Jag måste rikta en stor eloge till KK-stiftelsen som jobbat för detta och även under de närmaste åren kommer att stötta utvecklingen på olika sätt. Det finns fler att tacka, listan kan göras lång.
En viktig maktfaktor i sammanhanget är också arbetsgivarna som representeras av rektorer och andra ledare i samhället. Jag ser i kommentarerna hos cs att en hel del menar att riskdagsledamöterna behöver IT utbildas. Ja, liksom många andra delar av vårt offentliga samhälle från myndigheter ner till fritidsgårdarna. Alla länkar i kedjan är viktiga om vi ska kunna ge barn och unga en chans att fortsätta bygga vårt land. För det är ju precis det det handlar om.
Vi kan skatta oss lyckliga i Sverige. Vi ligger inte så bra till i Pisautvärderingen - det ger oss en politisk möjlighet att driva på utvecklingen i skolan. För finnarna är det kört. De har standardiserat och byggt sin skola så att den passar utvärderingen perfekt. Deras utbildning och elever är bäst i världen - men de som förtvivlat kämpar för förändring i den finska skolan kommer att få det tufft - mycket tufft. Vi lider med er.
Vi kommer att skriva mer om det här framöver. Läs artikeln som vi refererat till hos Computer Sweden
http://www.idg.se/2.1085/1.160677
tisdag 1 april 2008
Förbundsrådet 2008
Jaha, då är förbundsrådet över och en ny verksamhetsplan är spikad. Vi fick även två nya ansikten i styrelsen och vi lyckades bli utslängda under kvällen p.g.a. galna grannar. Dramatik på hög nivå med andra ord :-)
Det var en trogen skara medlemmar som dök up på morgonen innan förbundsrådet. Själva mötet fungerade bra och besluten klubbades i en jämn takt. Två nya ansikten valdes till styrelsen (mer info kommer). Efter förbundsrådets slut så var det dags för tävlingar och olika aktiviteter. Tyvärr han vi inte köra längre än till 22, då grannarna som bodde under lokalen vi hade hyrt förklarade krig mot oss och hotade att ringa polisen. Sagt och gjort så var det bara att packa ihop och bege sig hem i Stockholmsnatten. Vi hade dock en riktigt trevlig kväll med alla våra medlemmar - you rock!
Som plåster på såren har vi petat ihop en liten amatörfilm från förbundsrådet.
Ingen Steven Spielberg, men det får duga.
Det var en trogen skara medlemmar som dök up på morgonen innan förbundsrådet. Själva mötet fungerade bra och besluten klubbades i en jämn takt. Två nya ansikten valdes till styrelsen (mer info kommer). Efter förbundsrådets slut så var det dags för tävlingar och olika aktiviteter. Tyvärr han vi inte köra längre än till 22, då grannarna som bodde under lokalen vi hade hyrt förklarade krig mot oss och hotade att ringa polisen. Sagt och gjort så var det bara att packa ihop och bege sig hem i Stockholmsnatten. Vi hade dock en riktigt trevlig kväll med alla våra medlemmar - you rock!
Som plåster på såren har vi petat ihop en liten amatörfilm från förbundsrådet.
Ingen Steven Spielberg, men det får duga.
onsdag 13 februari 2008
En spelare åker till staterna
På måndag reser jag till USA för att hälsa på min kusin. Han bor i den enligt sägnen UFO-besökta staden Roswell, New Mexico.
Jag undrar hur människorna där kommer reagera på att jag är datorspelare, eller gamer får man väl säga där. En vanlig stereotyp är att ju att människorna i den amerikanska södern är väldigt konservativa, och det är klart att när man ständigt blir matad med en sådan schablon skapas fördomar.
Men fördomar om människor visar sig nästan alltid vara felaktiga, så jag är inställd på att bli positivt överraskad och få fördomarna krossade. Lite research visar dessutom att New Mexico röstar mycket mindre konservativt än andra söderstater.
Och med tanke på Roswells UFO-historia borde de väl vara experter på att spela Space Invaders?
Martin Sternelius
Jag undrar hur människorna där kommer reagera på att jag är datorspelare, eller gamer får man väl säga där. En vanlig stereotyp är att ju att människorna i den amerikanska södern är väldigt konservativa, och det är klart att när man ständigt blir matad med en sådan schablon skapas fördomar.
Men fördomar om människor visar sig nästan alltid vara felaktiga, så jag är inställd på att bli positivt överraskad och få fördomarna krossade. Lite research visar dessutom att New Mexico röstar mycket mindre konservativt än andra söderstater.
Och med tanke på Roswells UFO-historia borde de väl vara experter på att spela Space Invaders?
Martin Sternelius
torsdag 24 januari 2008
Gott nytt år alla datoranvändare! Årets första överdrivna artikel om att ni är beroende är här.
Jag undrar vad det är med datorspelsberoende eller datorberoende som gör att folk tappar all känsla för logik och proportioner.
Om vi nu bortser från att datorberoende/datorspelsberoende inte är ett vedertaget begrepp inom forskningen över huvud taget, som Jonas Linderoth och Ulrika Bennerstedt redogör för i rapporten Att Leva i World of Warcraft, visst borde det vara enkelt att konstatera följande:
Man är datorberoende när ens överdrivna datoranvändande har negativa konsekvenser för resten av ens tillvaro.
Enkelt och logiskt, eller hur? Men det duger tydligen inte för vissa som arbetar mot beroende och för journalisterna som intervjuar dem, som till exempel i den här artiklen i Folkbladet. Roger Thörn, föreståndaren på Kolmårdens behandlingshem, intervjuas av en journalist vid namn Michelle Hallberg. Av dem kan vi lära oss följande:
- Sitter man vid en dator mer än fyra timmar per dygn är man automatiskt i riskzonen för att vara beroende.
- Man är isolerad från omvärlden även när man använder datorn för att chatta med vänner.
- Datoranvändande ger inga som helst färdigheter för arbetslivet.
- En bärbar laptop är fullkomligt livsfarlig (direkt citat).
- Två timmar om dagen ”anses” vara normalt. Anses av vem? Det tycker varken Roger Thörn eller Folkbladet att du behöver veta. Sluta ställ obehagliga frågor och lyd den osynliga rösten som anser att två timmar är normalt!
Snälla behandlingsmänniskor och journalister, jag vet att ni vill väl, men sådana här överdrivna påståenden kommer inte hjälpa någon. Däremot kommer massvis av föräldrar att bli oroade helt i onödan och hamna i konflikt med sina barn som använder datorn utan att ha tillstymmelsen till beroendeproblematik.
När jag arbetar sitter jag framför datorn nästan hela tiden. Betyder det att jag är beroende av datorn? Definitivt. Jag kan inte utföra mitt arbete utan datorn. Troligen befinner sig Roger Thörn i samma situation eftersom han på den första bilden till artikeln sitter vid en dator. Redan där anser jag det bevisat att det som Roger Thörn kallar datorberoende inte nödvändigtvis är något negativt.
Men jag behöver inte oroa mig, för enligt artikeln blir man inte datorberoende av att arbeta vid datorn, bara av saker som ungdomarna håller på med, till exempel spela datorspel, chatta eller hålla på med musik. Hur logiskt är det egentligen?
Nej, ibland undrar jag om det är någon idé att varje gång skriva en upprörd text och peka ut alla dumheter i artiklar om datorspel och beroende. Kanske är det oundvikligt att den här genren av journalistik kommer att självdö eftersom den är så korkad och otidsenlig.
Låt oss hoppas det, mina kära datoranvändande bröder och systrar, så kan vi fortsätta att njuta av vårt ”beroende” som gör vårt arbete och övriga liv mer effektivt och underhållande.
Martin Sternelius
Om vi nu bortser från att datorberoende/datorspelsberoende inte är ett vedertaget begrepp inom forskningen över huvud taget, som Jonas Linderoth och Ulrika Bennerstedt redogör för i rapporten Att Leva i World of Warcraft, visst borde det vara enkelt att konstatera följande:
Man är datorberoende när ens överdrivna datoranvändande har negativa konsekvenser för resten av ens tillvaro.
Enkelt och logiskt, eller hur? Men det duger tydligen inte för vissa som arbetar mot beroende och för journalisterna som intervjuar dem, som till exempel i den här artiklen i Folkbladet. Roger Thörn, föreståndaren på Kolmårdens behandlingshem, intervjuas av en journalist vid namn Michelle Hallberg. Av dem kan vi lära oss följande:
- Sitter man vid en dator mer än fyra timmar per dygn är man automatiskt i riskzonen för att vara beroende.
- Man är isolerad från omvärlden även när man använder datorn för att chatta med vänner.
- Datoranvändande ger inga som helst färdigheter för arbetslivet.
- En bärbar laptop är fullkomligt livsfarlig (direkt citat).
- Två timmar om dagen ”anses” vara normalt. Anses av vem? Det tycker varken Roger Thörn eller Folkbladet att du behöver veta. Sluta ställ obehagliga frågor och lyd den osynliga rösten som anser att två timmar är normalt!
Snälla behandlingsmänniskor och journalister, jag vet att ni vill väl, men sådana här överdrivna påståenden kommer inte hjälpa någon. Däremot kommer massvis av föräldrar att bli oroade helt i onödan och hamna i konflikt med sina barn som använder datorn utan att ha tillstymmelsen till beroendeproblematik.
När jag arbetar sitter jag framför datorn nästan hela tiden. Betyder det att jag är beroende av datorn? Definitivt. Jag kan inte utföra mitt arbete utan datorn. Troligen befinner sig Roger Thörn i samma situation eftersom han på den första bilden till artikeln sitter vid en dator. Redan där anser jag det bevisat att det som Roger Thörn kallar datorberoende inte nödvändigtvis är något negativt.
Men jag behöver inte oroa mig, för enligt artikeln blir man inte datorberoende av att arbeta vid datorn, bara av saker som ungdomarna håller på med, till exempel spela datorspel, chatta eller hålla på med musik. Hur logiskt är det egentligen?
Nej, ibland undrar jag om det är någon idé att varje gång skriva en upprörd text och peka ut alla dumheter i artiklar om datorspel och beroende. Kanske är det oundvikligt att den här genren av journalistik kommer att självdö eftersom den är så korkad och otidsenlig.
Låt oss hoppas det, mina kära datoranvändande bröder och systrar, så kan vi fortsätta att njuta av vårt ”beroende” som gör vårt arbete och övriga liv mer effektivt och underhållande.
Martin Sternelius
tisdag 11 december 2007
Läsarpris för spel
Aftonblandet har instiftat ett läsarpris för tv- och datorspel i samma anda som Rockbjörnen, TV-priset och Filmstjärnan. Spelpriset kallas guldstickan, och syftar alltså på en joystick och inte en sån där liten irriterande trästicka man kan få i foten.
I artikeln om priset skriver spelredaktören Peter Ottsjö att tv-spel är ett minst lika viktigt inslag i nöjesvärlden som musik, TV och film. Jag kan inte annat än hålla med!
Pinsamt nog känner jag att jag inte har spelat tillräckligt många av årets släppta spel för att kunna rösta rättvist. Men det spelar egentligen ingen roll, så fungerar ju demokrati. Man har rösträtt även om man inte är insatt!
Martin Sternelius
I artikeln om priset skriver spelredaktören Peter Ottsjö att tv-spel är ett minst lika viktigt inslag i nöjesvärlden som musik, TV och film. Jag kan inte annat än hålla med!
Pinsamt nog känner jag att jag inte har spelat tillräckligt många av årets släppta spel för att kunna rösta rättvist. Men det spelar egentligen ingen roll, så fungerar ju demokrati. Man har rösträtt även om man inte är insatt!
Martin Sternelius
fredag 7 december 2007
Dikt från Goodgames Dreamhackmonter
Under Dreamhack Winter 07 besökte många olika människor vår monter. De spelade Wii och 360 (ledsen Sony, vi tar det nästa gång) eller slappade i en av våra sköna fåtöljer. En av dem var Jennifer Sultan, och hon skrev en dikt som summerar upplevelsen av Dreamhack ganska pricksäkert!
(Jag tror dikten är tänkt att ha två delar, så jag markerar varje del på samma sätt som det brukar vara i diktsamlingar, med romerska siffror. Känns skönt kulturellt korrekt att göra så!)
I.
Mysig ”spel”-hörna på DHW iaf! Mkt omtyckt!
Blommor är gula
Violer är grön
Gult är fult
Och jag är trött ändå
CS är kul fast ingen data jag har
Bilder är tagna och fina dom är
svettiga noobs vi träffat
Kul var det
tomtar är fula
Men jag lika trött ändå!
Fin dikt
Tomtar kliar på pungen
som fingrar i djungeln
II.
Finska dom skriker på högst i hela hallen jag tror!
MSN på telefonen jag har men startar det gör inte!
Hungriga vi är
Trötta likaså
Wii är kul och jag likaså
Sova jag vill, men va fan
Emos vi ser söta som få, LOL
MINA DIKTER ÄR FINA
JAG LIKASÅ
(Jag tror dikten är tänkt att ha två delar, så jag markerar varje del på samma sätt som det brukar vara i diktsamlingar, med romerska siffror. Känns skönt kulturellt korrekt att göra så!)
I.
Mysig ”spel”-hörna på DHW iaf! Mkt omtyckt!
Blommor är gula
Violer är grön
Gult är fult
Och jag är trött ändå
CS är kul fast ingen data jag har
Bilder är tagna och fina dom är
svettiga noobs vi träffat
Kul var det
tomtar är fula
Men jag lika trött ändå!
Fin dikt
Tomtar kliar på pungen
som fingrar i djungeln
II.
Finska dom skriker på högst i hela hallen jag tror!
MSN på telefonen jag har men startar det gör inte!
Hungriga vi är
Trötta likaså
Wii är kul och jag likaså
Sova jag vill, men va fan
Emos vi ser söta som få, LOL
MINA DIKTER ÄR FINA
JAG LIKASÅ
onsdag 21 november 2007
Med i tidningen - med fel namn
Jag blev intervjuad av en journalist från Svenska Dagbladet i måndags i samband med en presskonferens om Mederådets rapport "Att leva i World of Warcraft" (min artikel finns här). I artikeln har mitt namn förvandlats till "Martin Stervelius" respektive "Stevrelius".
Det känns också lite surrealistiskt att läsa Ann-Marie Ekströms kommentar till artikeln där hon skriver om intervjun med mig. Jag kunde inte låta bli att skriva en kommentar... ska bli intressant att se vad hon svarar!
Martin Sternelius
Det känns också lite surrealistiskt att läsa Ann-Marie Ekströms kommentar till artikeln där hon skriver om intervjun med mig. Jag kunde inte låta bli att skriva en kommentar... ska bli intressant att se vad hon svarar!
Martin Sternelius
fredag 16 november 2007
Spelens nyttighet borde inte spela roll
Varför måste vi försvara dataspel med att de har praktisk nytta? Måste spel göra att man blir bättre på engelska eller får bättre koordinationsförmåga för att de ska ha ett existensberättigande? Varför är inte själva upplevelsen spel ger skäl nog för att de är något bra?
Ungefär så kan man sammanfatta slutklämmen i Orvar Säfströms inledningstal till Swedish Game Awards i våras. Fram till dess hade jag inte alls sett det som något negativt att man försvarar spel med att de kan ha praktisk nytta. Det är väl bara bra att man har fler positiva argument? Men Orvar Säfströms slutkläm träffade verkligen rätt. Inga andra kulturformer behöver försvara sig på det här sättet. Ingen bryr sig om filmer gör oss bättre på engelska eller om man får bättre färgseende av att titta på tavlor. Det är inte relevant för deras kulturella status.
Susanne Möller på DN är inne på samma spår i sin krönika i dag. Det verkar som om det här synsättet får mer fäste, och det tycker jag är bra. Läs krönikan vetja: Varför måste allt vara nyttigt?
Martin Sternelius
Ungefär så kan man sammanfatta slutklämmen i Orvar Säfströms inledningstal till Swedish Game Awards i våras. Fram till dess hade jag inte alls sett det som något negativt att man försvarar spel med att de kan ha praktisk nytta. Det är väl bara bra att man har fler positiva argument? Men Orvar Säfströms slutkläm träffade verkligen rätt. Inga andra kulturformer behöver försvara sig på det här sättet. Ingen bryr sig om filmer gör oss bättre på engelska eller om man får bättre färgseende av att titta på tavlor. Det är inte relevant för deras kulturella status.
Susanne Möller på DN är inne på samma spår i sin krönika i dag. Det verkar som om det här synsättet får mer fäste, och det tycker jag är bra. Läs krönikan vetja: Varför måste allt vara nyttigt?
Martin Sternelius
torsdag 15 november 2007
Spel blir finkultur i framtiden
Aftonbladet verkar ha startat en debattserie om framtiden. Olika personer kommer att i debattartiklar ge sin syn på hur "det kommer bli" i framtiden.
Vad som finns att debattera om framtiden vet jag inte riktigt - den blir väl som den blir oavsett vad vi skriver i debattartiklar i dag - men den första artikeln i serien kommer nog få de flesta spelintresserade att nicka instämmande.
Jonas Carlquist som är professor i Nordiska Språk och prodekan på Humanistiska Fakulteten vid Umeå Universitet skriver att datoranvändande och spelande kommer att vara ännu större i framtiden. Han tror också att datorspelande kommer att tränga in i filkulturen och diskuteras utifrån kulturellt värde.
Det sistnämnda är något som jag tycker skulle vara roligt. Det finns spel med berättelser och karaktärer som lätt är lika intressanta som i många böcker och filmer. De förtjänar också att analyseras av kulturpersonligheter som sitter i mysiga fåtöljer i något kulturprogram på SVT.
Hela artikeln: GTG – vi ses IRL...
Martin Sternelius
Vad som finns att debattera om framtiden vet jag inte riktigt - den blir väl som den blir oavsett vad vi skriver i debattartiklar i dag - men den första artikeln i serien kommer nog få de flesta spelintresserade att nicka instämmande.
Jonas Carlquist som är professor i Nordiska Språk och prodekan på Humanistiska Fakulteten vid Umeå Universitet skriver att datoranvändande och spelande kommer att vara ännu större i framtiden. Han tror också att datorspelande kommer att tränga in i filkulturen och diskuteras utifrån kulturellt värde.
Det sistnämnda är något som jag tycker skulle vara roligt. Det finns spel med berättelser och karaktärer som lätt är lika intressanta som i många böcker och filmer. De förtjänar också att analyseras av kulturpersonligheter som sitter i mysiga fåtöljer i något kulturprogram på SVT.
Hela artikeln: GTG – vi ses IRL...
Martin Sternelius
onsdag 14 november 2007
Tre e-sportare berättar
Jag hittade en läsvärd artikel om två svenska deltagare i Computer Gaming Series, och en som spelar professionellt i Kina. Alltid trevligt när e-sport uppmärksammas i "vanliga" medier.
allehanda.se: Avlönad som proffs i ny e-sportliga
Martin Sternelius
allehanda.se: Avlönad som proffs i ny e-sportliga
Martin Sternelius
tisdag 13 november 2007
Spela inte innan läggdags
Sömn är ett intressant ämne. Inte nog med att det behövs för att man ska ha energi dagen efter, det är också under sömnen som hjärnan bearbetar vad man varit med om och skapar minnen.
Jag har märkt att jag sover sämre när jag spelar tv-spel för nära inpå när jag går och lägger mig. Därför har jag som personlig regel att stänga av tv-spelet minst en timme innan jag lägger mig.
Nu måste jag kanske öka den tiden. En undersökning på idrottsuniversitetet i Köln har visat att om man spelar upp till tre timmar innan läggdags försämras sömnen. Och som inte det vore nog så spenderar man mindre tid i de sömncykler där hjärnan bearbetar minnen, så testpersonerna gjorde sämre ifrån sig i minnestester efteråt. Källa: Reuters
Nu tror jag inte, som man kan tro av IDG:s rubrik om saken: ”En timmes datorspel försämrar ditt minne”, att varje timmes datorspelande ger en permanent minnesförsämring. Jag kan visserligen ha ganska kasst korttidsminne ibland, men jag har en nästan läskig förmåga att minnas detaljer om personer och saker de har sagt även åratal tillbaka.
Men även en temporär minnesförsämring kan vara irriterande nog. Så tänk på det alla som gillar att spela: sluta spela i god tid innan läggdags!
Martin Sternelius
Jag har märkt att jag sover sämre när jag spelar tv-spel för nära inpå när jag går och lägger mig. Därför har jag som personlig regel att stänga av tv-spelet minst en timme innan jag lägger mig.
Nu måste jag kanske öka den tiden. En undersökning på idrottsuniversitetet i Köln har visat att om man spelar upp till tre timmar innan läggdags försämras sömnen. Och som inte det vore nog så spenderar man mindre tid i de sömncykler där hjärnan bearbetar minnen, så testpersonerna gjorde sämre ifrån sig i minnestester efteråt. Källa: Reuters
Nu tror jag inte, som man kan tro av IDG:s rubrik om saken: ”En timmes datorspel försämrar ditt minne”, att varje timmes datorspelande ger en permanent minnesförsämring. Jag kan visserligen ha ganska kasst korttidsminne ibland, men jag har en nästan läskig förmåga att minnas detaljer om personer och saker de har sagt även åratal tillbaka.
Men även en temporär minnesförsämring kan vara irriterande nog. Så tänk på det alla som gillar att spela: sluta spela i god tid innan läggdags!
Martin Sternelius
torsdag 8 november 2007
Föräldratimer på 360 - hur kommer det fungera?
Xbox 360 kommer att få en inbyggd föräldratimer - med den kommer föräldrar kunna ställa in när, hur länge och vilka spel deras barn ska kunna spela, samt vilka personer de ska kunna spela med online.
Det är en bra tanke, och jag hoppas att den kommer utföras lika bra. Jag vet ännu inte hur det kommer fungera, men jag tänker att det finns risk för att andra än föräldrar kommer åt timern. Tänk till exempel om ett elakt syskon ställer in så att man endast kan spela på Xboxen mellan klockan 04.28 och 04.36 på tisdagar.
Jag vill också vädja till alla föräldrar att använda funktionen förnuftigt - att överdrivet begränsa barns spelande blir ingen glad av.
Martin Sternelius
Det är en bra tanke, och jag hoppas att den kommer utföras lika bra. Jag vet ännu inte hur det kommer fungera, men jag tänker att det finns risk för att andra än föräldrar kommer åt timern. Tänk till exempel om ett elakt syskon ställer in så att man endast kan spela på Xboxen mellan klockan 04.28 och 04.36 på tisdagar.
Jag vill också vädja till alla föräldrar att använda funktionen förnuftigt - att överdrivet begränsa barns spelande blir ingen glad av.
Martin Sternelius
onsdag 31 oktober 2007
E-sportsorganisation på Sydkoreanskt vis – något för Sverige?
Vissa länder har kommit långt, andra har knappt en plats på kartan. Sverige är ett intressant exempel. Vi har många erkända e-sportare med fans över hela världen. E-sportpersonligheter ser upp till Sverige som ett intressant land med duktiga spelare och organisatörer. Ändå har vi knappt en plats på kartan. Det har inte heller Sydkorea – inte så stort – men otroligt stort i e-sportsammanhang.
I Sydkorea bestämde man sig för att starta en e-sportsorganisation som stöds av kultur- och turismdepartementet. Jo, det är alldeles sant. Tresiffriga miljonbelopp har spenderats på detta. Man har satt upp regler för proffsligan och satsar pengar på att skapa platser för unga att vara på (på Internet förstås). Folk – då pratar vi unga och hela familjer – går på caféer för att titta på matcher. Det finns utbildningar/skolor för att utbilda folk till framstående e-sportare. Varför då kan man fråga? Man såg potentialen och det har slagit väl ut. Det har haft en effekt på BNP!
Som sagt, Sverige är ett litet land – på många sätt.
Annelie Persson
I Sydkorea bestämde man sig för att starta en e-sportsorganisation som stöds av kultur- och turismdepartementet. Jo, det är alldeles sant. Tresiffriga miljonbelopp har spenderats på detta. Man har satt upp regler för proffsligan och satsar pengar på att skapa platser för unga att vara på (på Internet förstås). Folk – då pratar vi unga och hela familjer – går på caféer för att titta på matcher. Det finns utbildningar/skolor för att utbilda folk till framstående e-sportare. Varför då kan man fråga? Man såg potentialen och det har slagit väl ut. Det har haft en effekt på BNP!
Som sagt, Sverige är ett litet land – på många sätt.
Annelie Persson
”Spelskola” i Köpenhamn
Gaming school. Hm – ska man lära sig att spela spel eller? På 300 kvadratmeter ska man i Köpenhamn servera spel i caféform, med undervisning och spelhall. Till det en egen tv-studio. Jag var och tittade på den tomma lokalen som ligger i IT-byen vid det nya glassiga IT-universitetet och Danmarks Radio-huset. Kommer att bli läckert.
Ska se vad vi på Goodgame kan få till. Det är inte precis någon hemlighet att vi ska flytta – undrar just bara hur bra det kommer att bli. Högt i tak och mycket vitt, tror vi oss veta. Showroom.
Ni skåningar som får nära till Gaming school – åk dit och hjälp till – alla initiativ är guld värda. Tillykke, Rasmus och co!
Annelie Persson
Ska se vad vi på Goodgame kan få till. Det är inte precis någon hemlighet att vi ska flytta – undrar just bara hur bra det kommer att bli. Högt i tak och mycket vitt, tror vi oss veta. Showroom.
Ni skåningar som får nära till Gaming school – åk dit och hjälp till – alla initiativ är guld värda. Tillykke, Rasmus och co!
Annelie Persson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)