Småbarn och spel?

Det är ganska många som frågar om små barn och spel. Genom de kontakter och erfarenheter vi har så vet vi att det går att hantera musen från ca 3,5 års ålder, ett halvår uppåt eller neråt. Det är lite tidigare än de lärde vågar stå för.

Men barn visar intresse för datorn betydligt tidigare än så. Så frågan är hur man gör då? Om man t ex har ett större syskon som sitter och spelar, hur gör man för att den lilla tjejen också ska kunna spela? Jag påstår mig inte ha den exakta lösningen men det är helt uppenbart att en pekskärm löser problemen med musen och där sitter det största hindret. Vips, så gick det att klara sig betydligt längre i spelet! Det är kul att titta på ett tag om man är 2,5 år men helst så vill man ju själv peka och trycka!

Det är ganska många barnspel som borde kunna spelas på det här sättet. De har ofta få moment där man måste använda ex tangentbordet. Det finns pekskärmar för 3 - 4 000 kr på marknaden så det är inte helt oöverkomligt om man verkligen vill och är intresserad. På hjälpmedelsinstitutets hi.se sajt finns det en del intressant info också.

Hur liten kan man då vara för att spela konsol, ex en PS2? Om man har spelat på dator tidigare vid ca 3- 3,5 år ålder så känner vi barn som vid 4 kunde lära sig att spela på en PS2 och olika handhållna enheter. Men det kräver lite övning, för även om man kan hantera musen så är det inte helt enkelt att flytta runt sina gubbar i konsolvärlden med ett styrkors eller en spak. Med övning pratar vi om 2- 4 timmar.

Men viktigast är ju som vanligt hur motiverad man är…Det är helt uppenbart roligare att spela Lego Star Wars än Ratchet and Clank. Att det finns ett starkt varumärke och story i grunden fungerar ofta som en stark motivator när det gäller att lösa de mest besvärliga problemen i spelen. Jag har t ex aldrig sett min son lägga ner så mycket energi på något annat än Lego Star Wars. Men så är det ju ett ganska kul spel. Och de är ju så söta de där små legogubbarna. Frispelarläget är ju också en bra feature för spelet. Barnen tycker det är kul att kunna skifta karaktär till utseende och framförallt egenskaper när de ska lösa fysiska hinder och logiska problem.

Det är förvånande få föräldrar som förstår vilken utmaning det faktiskt kan vara att spela. Det är mängder med figurer, rörelser och händelser i en enda mix. Ju fler moment man för in i spelandet desto svårare blir det. Det är beundransvärt att se hur 4 åringarna tacklar det gemensamma problemlösandet. Vilket engagemang! Och vilka spelartalanger de kommer att bli. På kontoret konstaterar vi "De kommer att spöa oss nästa vecka!"