måndag 29 september 2008

En Solotestares glädje…

Att dagarna igenom behöva stå åt sidan för familjens spelande kan ibland kännas enormt frustrerande. Tänk er att vilja spela men hela tiden så skall barnens och övriga familjens spelglädje tillgodoses och när dagen är slut orkar man inte sätta sig själv en stund för då är man slut av allt som hör den normala vardagen till. Man vill ju även ha den ”rätta” tiden för att spela.. när man är som piggast och som mest alert och det är man inte sent på kvällen.

Så kommer den dagen när man går till brevlådan och yipee.. ett spel som skall testas har kommit. Den glädjen är enorm. Det innebär att man kan sätta sig och spela och har hela kittet för sig själv helt och hållet. Känslan av att kunna säga nej det får ni inte för jag har en deadline att hålla, den är stor. Man får lite av den där maktkänslan och den känns fin då det rör sig om detta.

Till saken hör att jag är en av de udda människor som gillar detta och står för det. Jag är tjej, mamma och har klivit in i de berömda 40 åren, och jag älskar att spela. Dessutom så är ett par av konsolerna mina och bara mina men eftersom jag är mamma så låter jag barnen nyttja dessa då jag inte har ett spel att testa. Att testa spel är en förmån på alla sätt.

Så, nu har jag lovordat spel och speltestande.. och om ni funderat på att testa men tvekat.. tänk igen, det är så kul.

//
Lady Yuna

tisdag 9 september 2008

Att standardisera bort all rädsla

Det säger sig självt. Inte kan man standardisera bort rädslan för att ens barn kanske kan komma i kontakt med ”olämpligt” innehåll på nätet. Likväl försöker ett antal europeiska länder att ta fram en standard för filterprogramvara för barn. Och den europeiska konsumentlobbyn går i bräschen. Ska man skratta eller gråta? Mest gråta känns det som.

Varför ska man inte märka bra produkter för konsumenterna? Jovisst, det ska man men inte på bekostnad av barnens tillgång till nätet. Det som bekymrar en är att föräldrar nu helt och hållet vill skaffa sig 100 % inflytande över barns tillgång på information. Information som kanske är vital för barnet. Tänk dig att en tonåring med HBT bakgrund inte kan söka information fritt på nätet. Han eller hon råkar ha föräldrar som inte samtycker när det gäller val av sexuell läggning. Tänk dig att en ung person inte aktivt får välja någon annan samtalspartner än den inom familjen. Inte ha möjlighet att skaffa sig en annan åsikt än familjens, inte kunna söka och kontrollera fakta som föräldrar presenterar.

Nätet är fullt med bra och mindre bra information. En stor fördel är att barn nu har helt andra möjligheter till kontakt med andra religioner, åsiktstänkande och personer de aldrig annars skulle ha träffat. Det är möjligt att nya kommunikationsmönster också kommer att leda till en mer öppen och förlåtande attityd till andra medmänniskor på jorden. En vacker tanke.

Det känns långt ifrån positivt att engagera sig i ett arbete för att vara en bromskloss i elefantformat. Men vi måste stå upp för barnens rätt till det fria ordet på nätet.

I dagarna har Medierådet och Bris släppt en rapport och barns upplevelser och problem på nätet. Inte ofta är problemen orsakade av vuxna. Läs rapporten – verkligheten överträffar dikten. Där kan man läsa om barnporrsurfande pappor, mammor som fastnat framför nätet, föräldrar som raggar på barn som är i barnens egen ålder. Nätet skapar många tuffa beslut och dilemman. Man älskar sin pappa och mamma. Man vill inte skvallra, göra någon illa. Är det konstigt att barn mår dåligt idag – sånt uselt föredöme deras föräldrar är?

Det är dags att skärpa till tonen mot föräldrarna. Väx upp.

tisdag 2 september 2008

Småbarn och spel?

Det är ganska många som frågar om små barn och spel. Genom de kontakter och erfarenheter vi har så vet vi att det går att hantera musen från ca 3,5 års ålder, ett halvår uppåt eller neråt. Det är lite tidigare än de lärde vågar stå för.

Men barn visar intresse för datorn betydligt tidigare än så. Så frågan är hur man gör då? Om man t ex har ett större syskon som sitter och spelar, hur gör man för att den lilla tjejen också ska kunna spela? Jag påstår mig inte ha den exakta lösningen men det är helt uppenbart att en pekskärm löser problemen med musen och där sitter det största hindret. Vips, så gick det att klara sig betydligt längre i spelet! Det är kul att titta på ett tag om man är 2,5 år men helst så vill man ju själv peka och trycka!

Det är ganska många barnspel som borde kunna spelas på det här sättet. De har ofta få moment där man måste använda ex tangentbordet. Det finns pekskärmar för 3 - 4 000 kr på marknaden så det är inte helt oöverkomligt om man verkligen vill och är intresserad. På hjälpmedelsinstitutets hi.se sajt finns det en del intressant info också.

Hur liten kan man då vara för att spela konsol, ex en PS2? Om man har spelat på dator tidigare vid ca 3- 3,5 år ålder så känner vi barn som vid 4 kunde lära sig att spela på en PS2 och olika handhållna enheter. Men det kräver lite övning, för även om man kan hantera musen så är det inte helt enkelt att flytta runt sina gubbar i konsolvärlden med ett styrkors eller en spak. Med övning pratar vi om 2- 4 timmar.

Men viktigast är ju som vanligt hur motiverad man är…Det är helt uppenbart roligare att spela Lego Star Wars än Ratchet and Clank. Att det finns ett starkt varumärke och story i grunden fungerar ofta som en stark motivator när det gäller att lösa de mest besvärliga problemen i spelen. Jag har t ex aldrig sett min son lägga ner så mycket energi på något annat än Lego Star Wars. Men så är det ju ett ganska kul spel. Och de är ju så söta de där små legogubbarna. Frispelarläget är ju också en bra feature för spelet. Barnen tycker det är kul att kunna skifta karaktär till utseende och framförallt egenskaper när de ska lösa fysiska hinder och logiska problem.

Det är förvånande få föräldrar som förstår vilken utmaning det faktiskt kan vara att spela. Det är mängder med figurer, rörelser och händelser i en enda mix. Ju fler moment man för in i spelandet desto svårare blir det. Det är beundransvärt att se hur 4 åringarna tacklar det gemensamma problemlösandet. Vilket engagemang! Och vilka spelartalanger de kommer att bli. På kontoret konstaterar vi "De kommer att spöa oss nästa vecka!"