Ann Söderlund skriver i dag en krönika i Metro där hon utmålar dataspel som något hemskt för barn. Här är vad jag skrev som kommentar:
"Det här är tragiskt. Föräldragenerationen i dag är exakt likadan som när jag var barn och mina föräldrar försökte begränsa mitt tv-spelande. Det fungerade förstås inte. Varför? Det är ROLIGT att spela dataspel. Det är ett bra sätt att umgås med kompisar och till och med, hör och häpna, familjen!! Om föräldrar inte var så trångsynta och paranoida och kunde inse det så skulle problemen som tas upp i krönikan inte existera."
Kommentarerna där är begränsade till 500 tecken, så jag skriver mer här. Söderlund skriver att "Barn som förr lirade fotboll eller lekte ryska posten tillbringar i dag timmarna efter dagis och skola med våldsförhärligande spel som ”Ratchet & Clank” och ”Grand theft auto”. Man snor bilar och skjuter folk. "
Först och främst, det är inte samma barn som förr "spelade fotboll eller lekte ryska posten" som i dag spelar tv-spel. Dagens barn är helt andra individer och har egna anledningar till att de spelar dataspel i stället.
För det andra ska jag tala om varför jag föredrog dataspel framför ryska posten och fotboll när jag var liten. Den enda gången jag lekte ryska posten skulle jag pussa en tjej på munnen. Hon visade väldigt tydligt vad hon tyckte om det genom att se äcklad ut och säga "eeww, usch, blä" osv både före och efter. Efter det var jag inte så intresserad att leka ryska posten längre.
Fotboll var inte särskilt roligt att spela när alla andra var tusen gånger snabbare, uthålligare och bättre på att skjuta än jag. Vad är det förresten med fotboll som alla föräldrar älskar? Alla personer som jävlades med mig under min skoltid hade en sak gemensamt: de var bra på eller hade ett starkt intresse av fotboll. De som gillade tv-spel var däremot hur hyggliga som helst. Ändå är det tv-spelsintresset som föräldrar motarbetar, och fotbollsintresset som de uppmuntrar. Tack för det.
I dag finns onlinespel som World of Warcraft (en annan måltavla för Söderlund), som är ett ännu bättre sätt att träffa hyggliga dataspelande människor.
För det tredje, Grand Theft Auto handlar inte om att "sno bilar och skjuta folk". GTA-spelen är så pass fria att man kan spela dem hur man vill. För mig handlar de om att utforska, hitta gömda saker och göra coola stunthopp. Frihet helt enkelt. De är snarare frihetsförhärligande spel än något annat. Javisst, spelen innehåller våld och de är inte lämpliga för barn. Det är därför de är rekommenderade från 18 år enligt PEGI-märkningen. Om föräldrarna tycker det är så hemskt att barnen spelar sådana spel, varför köper de dem i första taget??
Jag har aldrig spelat Ratchet & Clank-spelen, men eftersom Söderlund har fel om nästan allt annat i krönikan så måste de vara väldigt bra och sunda spel. Jag tror jag ska börja spela dem bara för att retas.
Martin Sternelius
torsdag 6 september 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
du missförstog nog hela henns poäng! Hon säger ju att det är föräldrar som har blivit lata som inte kan uppfostra sin barn utan skyller på att det är tvspelen som gör dom sura osv... Läs igenom hennes krönika en gång till du!
lol noob l2 read a fucking idiot kronika n00b
Skicka en kommentar