I dag har vi publicerat en nyhet på vår hemsida: Krav på att Norges regering varnar för onlinespel.
En sådan kampanj vore en ologisk särbehandling av spel jämfört med annat som kan distrahera från skolarbete. Om man inte ägnar tid åt skolarbete får man dåliga betyg, oavsett om man i stället ägnar sig åt World of Warcraft, fotboll, hänga med kompisar, frimärkssamling eller vad som helst egentligen. Det behövs ingen kampanj för att informera om det för de allra flesta inser det redan.
Problemet är att barn och ungdomar ofta tycker att skolarbete är tråkigt och gör hellre andra saker. Det är ganska tragiskt. Skolan är tänkt att vara en institution som förmedlar livsviktig kunskap så att barn ska kunna ta sig in i vuxenvärlden och bli framgångsrika. Men man har totalt misslyckats med att göra det intressant för barn och ungdomar. Och man verkar inte ha någon ambition att göra något åt saken, utan bekämpar endast symtomen på problemet i stället.
Jag kunde heller inte låta bli att kommentera i själva nyhetsartikeln påståendet att 40% av World of Warcraft-spelarna skulle vara beroende. Det är bara en uppskattning och har ingen vetenskaplig grund. Ändå återger både Catchgamer och Nettavisen det som fakta (och avrundar uppåt till "nära hälften" på några ställen).
Martin Sternelius
onsdag 26 september 2007
tisdag 25 september 2007
Sexistisk spelreklam
De senaste veckorna har vi på Goodgame lagt märke till reklamkampanjer för två olika spel som har en tråkig gemensam nämnare: sexism.
Det första spelet är Blazing Angels: Secret Missions of WWII. Spelet marknadsförs med ett flash-spel som går ut på att styra ett stridsplan och skjuta ned fiender (planet skjuter av sig självt). Ju längre i spelet man kommer, desto mer strippar en tjej i militäruniform i en ruta intill.
Jag känner inte till mycket om Blazing Angels, men av det jag sett har det inte någonting med strippande tjejer att göra. Min magkänsla säger därför att spelet måste vara dåligt, eftersom man använder helt omotiverad nakenhet för at försöka sälja det. Bra jobbat, ni har lyckats få en heterosexuell man att tappa intresset med hjälp av en strippande tjej. Det händer inte varje dag.
Det andra spelet är Sega Rally Revo, som marknadsförs med ett par olika reklamfilmer med sloganen ”learn to drive lika a man”. Filmernas huvudpersoner är två kvinnor i en rallybil som endast verkar existera för att uppfylla alla negativa fördomar om kvinnliga förare.
Även här undrar jag hur sjutton man har tänkt. Reklamkampanjen lär inte tilltala kvinnor eftersom den insinuerar att de skulle vara dåliga förare endast på grund av deras kön. Män har inget behov av att lära sig ”köra som en man” eftersom de redan är män. Den enda informationen om själva spelet som finns i filmerna är någon sekunds gameplay i slutet (som är samma sekvens för alla filmerna).
De är skamligt att det här fortfarande existerar inom spelvärlden. Vi ska inte heller glömma fenomenet ”Booth Babes”, tjejer som står i montrarna på spelmässor bara för att se snygga ut. Spelvärlden blir redan kritiserad för alla möjliga saker och om sexismen fortsätter gro får spelmotståndarna bara mer vatten på sin kvarn.
Martin Sternelius
Det första spelet är Blazing Angels: Secret Missions of WWII. Spelet marknadsförs med ett flash-spel som går ut på att styra ett stridsplan och skjuta ned fiender (planet skjuter av sig självt). Ju längre i spelet man kommer, desto mer strippar en tjej i militäruniform i en ruta intill.
Jag känner inte till mycket om Blazing Angels, men av det jag sett har det inte någonting med strippande tjejer att göra. Min magkänsla säger därför att spelet måste vara dåligt, eftersom man använder helt omotiverad nakenhet för at försöka sälja det. Bra jobbat, ni har lyckats få en heterosexuell man att tappa intresset med hjälp av en strippande tjej. Det händer inte varje dag.
Det andra spelet är Sega Rally Revo, som marknadsförs med ett par olika reklamfilmer med sloganen ”learn to drive lika a man”. Filmernas huvudpersoner är två kvinnor i en rallybil som endast verkar existera för att uppfylla alla negativa fördomar om kvinnliga förare.
Även här undrar jag hur sjutton man har tänkt. Reklamkampanjen lär inte tilltala kvinnor eftersom den insinuerar att de skulle vara dåliga förare endast på grund av deras kön. Män har inget behov av att lära sig ”köra som en man” eftersom de redan är män. Den enda informationen om själva spelet som finns i filmerna är någon sekunds gameplay i slutet (som är samma sekvens för alla filmerna).
De är skamligt att det här fortfarande existerar inom spelvärlden. Vi ska inte heller glömma fenomenet ”Booth Babes”, tjejer som står i montrarna på spelmässor bara för att se snygga ut. Spelvärlden blir redan kritiserad för alla möjliga saker och om sexismen fortsätter gro får spelmotståndarna bara mer vatten på sin kvarn.
Martin Sternelius
torsdag 13 september 2007
Hur opartisk är speljournalistiken?
Här är en bra och ganska oroväckande krönika skriven av Marcus Alexandersson för Sundsvalls tidning: "En spelplats där pengar styr". Den handlar om att opartiskheten hos speljournalistiken befinner sig i fara eftersom många journalister har en alldeles för vänskaplig relation med spelföretag.
Det här är en viktig sak att tänka på när man läser speltidningar eller kollar spelsidor på Internet. Man måste läsa kritiskt och fråga sig varför de ger just det här spelet så mycket utrymme, varför alla spel från en viss utvecklare alltid får höga betyg och så vidare. Det är sällan lätt att upptäcka opartiskhet, men studerar man tidningar eller sajter under lång tid kan man upptäcka vissa mönster. Så tappa inte den kritiska blicken!
Martin Sternelius
Det här är en viktig sak att tänka på när man läser speltidningar eller kollar spelsidor på Internet. Man måste läsa kritiskt och fråga sig varför de ger just det här spelet så mycket utrymme, varför alla spel från en viss utvecklare alltid får höga betyg och så vidare. Det är sällan lätt att upptäcka opartiskhet, men studerar man tidningar eller sajter under lång tid kan man upptäcka vissa mönster. Så tappa inte den kritiska blicken!
Martin Sternelius
torsdag 6 september 2007
Ann Söderlund har fel - dataspel är bra för barn!
Ann Söderlund skriver i dag en krönika i Metro där hon utmålar dataspel som något hemskt för barn. Här är vad jag skrev som kommentar:
"Det här är tragiskt. Föräldragenerationen i dag är exakt likadan som när jag var barn och mina föräldrar försökte begränsa mitt tv-spelande. Det fungerade förstås inte. Varför? Det är ROLIGT att spela dataspel. Det är ett bra sätt att umgås med kompisar och till och med, hör och häpna, familjen!! Om föräldrar inte var så trångsynta och paranoida och kunde inse det så skulle problemen som tas upp i krönikan inte existera."
Kommentarerna där är begränsade till 500 tecken, så jag skriver mer här. Söderlund skriver att "Barn som förr lirade fotboll eller lekte ryska posten tillbringar i dag timmarna efter dagis och skola med våldsförhärligande spel som ”Ratchet & Clank” och ”Grand theft auto”. Man snor bilar och skjuter folk. "
Först och främst, det är inte samma barn som förr "spelade fotboll eller lekte ryska posten" som i dag spelar tv-spel. Dagens barn är helt andra individer och har egna anledningar till att de spelar dataspel i stället.
För det andra ska jag tala om varför jag föredrog dataspel framför ryska posten och fotboll när jag var liten. Den enda gången jag lekte ryska posten skulle jag pussa en tjej på munnen. Hon visade väldigt tydligt vad hon tyckte om det genom att se äcklad ut och säga "eeww, usch, blä" osv både före och efter. Efter det var jag inte så intresserad att leka ryska posten längre.
Fotboll var inte särskilt roligt att spela när alla andra var tusen gånger snabbare, uthålligare och bättre på att skjuta än jag. Vad är det förresten med fotboll som alla föräldrar älskar? Alla personer som jävlades med mig under min skoltid hade en sak gemensamt: de var bra på eller hade ett starkt intresse av fotboll. De som gillade tv-spel var däremot hur hyggliga som helst. Ändå är det tv-spelsintresset som föräldrar motarbetar, och fotbollsintresset som de uppmuntrar. Tack för det.
I dag finns onlinespel som World of Warcraft (en annan måltavla för Söderlund), som är ett ännu bättre sätt att träffa hyggliga dataspelande människor.
För det tredje, Grand Theft Auto handlar inte om att "sno bilar och skjuta folk". GTA-spelen är så pass fria att man kan spela dem hur man vill. För mig handlar de om att utforska, hitta gömda saker och göra coola stunthopp. Frihet helt enkelt. De är snarare frihetsförhärligande spel än något annat. Javisst, spelen innehåller våld och de är inte lämpliga för barn. Det är därför de är rekommenderade från 18 år enligt PEGI-märkningen. Om föräldrarna tycker det är så hemskt att barnen spelar sådana spel, varför köper de dem i första taget??
Jag har aldrig spelat Ratchet & Clank-spelen, men eftersom Söderlund har fel om nästan allt annat i krönikan så måste de vara väldigt bra och sunda spel. Jag tror jag ska börja spela dem bara för att retas.
Martin Sternelius
"Det här är tragiskt. Föräldragenerationen i dag är exakt likadan som när jag var barn och mina föräldrar försökte begränsa mitt tv-spelande. Det fungerade förstås inte. Varför? Det är ROLIGT att spela dataspel. Det är ett bra sätt att umgås med kompisar och till och med, hör och häpna, familjen!! Om föräldrar inte var så trångsynta och paranoida och kunde inse det så skulle problemen som tas upp i krönikan inte existera."
Kommentarerna där är begränsade till 500 tecken, så jag skriver mer här. Söderlund skriver att "Barn som förr lirade fotboll eller lekte ryska posten tillbringar i dag timmarna efter dagis och skola med våldsförhärligande spel som ”Ratchet & Clank” och ”Grand theft auto”. Man snor bilar och skjuter folk. "
Först och främst, det är inte samma barn som förr "spelade fotboll eller lekte ryska posten" som i dag spelar tv-spel. Dagens barn är helt andra individer och har egna anledningar till att de spelar dataspel i stället.
För det andra ska jag tala om varför jag föredrog dataspel framför ryska posten och fotboll när jag var liten. Den enda gången jag lekte ryska posten skulle jag pussa en tjej på munnen. Hon visade väldigt tydligt vad hon tyckte om det genom att se äcklad ut och säga "eeww, usch, blä" osv både före och efter. Efter det var jag inte så intresserad att leka ryska posten längre.
Fotboll var inte särskilt roligt att spela när alla andra var tusen gånger snabbare, uthålligare och bättre på att skjuta än jag. Vad är det förresten med fotboll som alla föräldrar älskar? Alla personer som jävlades med mig under min skoltid hade en sak gemensamt: de var bra på eller hade ett starkt intresse av fotboll. De som gillade tv-spel var däremot hur hyggliga som helst. Ändå är det tv-spelsintresset som föräldrar motarbetar, och fotbollsintresset som de uppmuntrar. Tack för det.
I dag finns onlinespel som World of Warcraft (en annan måltavla för Söderlund), som är ett ännu bättre sätt att träffa hyggliga dataspelande människor.
För det tredje, Grand Theft Auto handlar inte om att "sno bilar och skjuta folk". GTA-spelen är så pass fria att man kan spela dem hur man vill. För mig handlar de om att utforska, hitta gömda saker och göra coola stunthopp. Frihet helt enkelt. De är snarare frihetsförhärligande spel än något annat. Javisst, spelen innehåller våld och de är inte lämpliga för barn. Det är därför de är rekommenderade från 18 år enligt PEGI-märkningen. Om föräldrarna tycker det är så hemskt att barnen spelar sådana spel, varför köper de dem i första taget??
Jag har aldrig spelat Ratchet & Clank-spelen, men eftersom Söderlund har fel om nästan allt annat i krönikan så måste de vara väldigt bra och sunda spel. Jag tror jag ska börja spela dem bara för att retas.
Martin Sternelius
tisdag 4 september 2007
Avslag för e-sportprojektet!
Ok. Vi fick avslag på en ansökan om att utveckla svensk e-sport. Orsak: vi arbetar redan med frågorna. Öhm? Nej, det var inget skämt.
Bara att bita ihop och fundera över vad som kan göras trots allt. Kanske kan vi få ut en enkät. Kanske kan vi skriva ihop en liten rapport som vi kan använda för att driva på frågorna kors och tvärs över hela landet. För något måste uppenbarligen göras. Det verkar inte finnas speciellt många individer som uppmärksammar och ser spel som kultur och/eller sport.
Vad tror vi om ett mentorsprogram för e-sport? Utbildning i ledarskap, gruppsykologi, taktik, hälsa och motion, föreningsdrift mm. Som klippt och skuret. Ny färdig ansökan på bordet som ska in ASAP.
Annelie Persson
Bara att bita ihop och fundera över vad som kan göras trots allt. Kanske kan vi få ut en enkät. Kanske kan vi skriva ihop en liten rapport som vi kan använda för att driva på frågorna kors och tvärs över hela landet. För något måste uppenbarligen göras. Det verkar inte finnas speciellt många individer som uppmärksammar och ser spel som kultur och/eller sport.
Vad tror vi om ett mentorsprogram för e-sport? Utbildning i ledarskap, gruppsykologi, taktik, hälsa och motion, föreningsdrift mm. Som klippt och skuret. Ny färdig ansökan på bordet som ska in ASAP.
Annelie Persson
De håller sig åtminstone hemma...
Jag konstaterar att svenska föräldrar inte tycker om att ”ungarna sitter och spelar”. Stig-Roland Rask (projektledare inom lärande vid KK-stiftelsen), alltid lika självklar, konstaterar lite enkelt att ok, svenska föräldrar kanske inte gillar spel men de gillar att ungarna håller sig hemma och inte springer runt på stan! Lustigt, precis vad mina föräldrar alltid har sagt! Undrar om denna insikt kommer till när spelaren ifråga har växt till sig, mogen nog för att ränna på stan.
Såg förresten att Stig-Roland ska hålla föredrag om spel och pedagogik på Skolforum i höst. Ett hett tips till läraren kanske?
Annelie Persson
Mindre alkohol bland unga tack vare spel
Man kan notera att alkoholkonsumtionen för unga män sjunker för andra året i rad. Bedömare verkar tro att det beror på dator- och tv-spelandet. Med tanke på den inverkan spelandet har borde staten satsa mer pengar på att stödja verksamheter som låter och hjälper folk att ägna sig åt sin hobby. Här finns pengar att spara för samhället. Men det kommer vi väl inte att lyckas få någon uppmärksamhet kring. Inget förstasidesstoff precis. Finns det ingen liten PR – konsult som vill ta tag i uppdraget? Och framförallt finns det ingen som kan betala för uppdraget?
Annelie Persson
Annelie Persson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)